OL-comeback

Efter att ha fegat, undanflyktat och dragit mig i snart ett och ett halvt år insåg jag idag var jag faktiskt fortfarande hör tämligen hemma. Nämligen i skogen. Skog är väl ett ganska starkt uttryck för att beskriva Horna Fure-terrängen som forserades idag, men det växte träd och det var taggbuskar på marken. Det var OL-premiär och en nytändning för mig som flyttat alla muskler ca 60 cm uppåt och sprungit kanske 10 pass de senaste 6 månaderna. Det gick dock över förväntan och vårt fantastiska propagandalag (började idag fundera varför det heter "propaganda", ända tills jag var 16 år betydde propaganda endast "ett-lag-som-består-av-"resten". Nån idé någon?) med förstärkning av Vilse-Emil kom på en hedrande 14:e plats. Shit, om det kan gå så här bra utan att träna alls ska jag nog sluta träna helt och alltid vila mig i form.

Det går framåt med bilen också. De extremt fula "kjolarna" som hade antagit en silverdaskig gråton är borta, rosten lagad och den är fin och nyservad. Ingen har hört av sig om Mazdan än. Märkligt.

Nu ska jag göra semlor. Man får äta semlor när man har sprungit orientering. Orientering är typ 10000 gånger jobbigare än bouldering. Det hade jag nästan glömt. Det ska jag tänka på nästa gång jag hänger på Babar och svär och sliter och gråter!