Puder i storstan

Skidorna var sommarvallade och i tryggt förvar i fodralet. Transcievern och stighudarna låg längst ner i en bag som inte skulle packas upp förrän antingen på midsommarafton (om våren i Hemavan skulle känna för att vara lika sen i år som förra året) eller nästa säsong (usch och fy). Fast eftersom man har en polare som Pär (hihi) så tas varje möjlighet tillvara för att bättra på statistiken på säsongens antal-höjdmeter-lista.

Jag, Pär och Håkon drog till Trondheims vinterparadis Vassfjellet i eftermiddags och fick det sådär bra som man bara kan få det när förväntningarna är lika med isig pist som ska vara röd fast den är mest grön. Jag som hade trott att jag inte skulle behöva anstränga mig nåt nämnvärt utan köra lite silverbricka eller uppknäppta pjäxor och få åka tire-fesse uppåt. Men icke, topptur stod det på schemat förstås och det var väl tur det eftersom det var värsta giddiga snön, och vi fick några riktigt fina pudersvängar. Och trött blev jag väl också, eftersom Håkon och Pär är två 197 respektive 192 centimeter långa maskiner med monsterben och tokkondis.

Pär och Håkon i väntan på lite bättre sikt

Flott dag! Tack gutter!

Nu ska vi käka blomkålssoppa. Det är tydligen nåt som man gillar i Norge, men Anders står och ropar i köket att den inte var så god. Hmm, vad ska vi stoppa i mer? Ragnar röstar på morötter. Ragnar är Anders brorsa som har flyttat till Trondheim för två och en halv dag sen. Tajmat, nu när jag och Anders flyr fältet. Men han kommer nog få det bra, nu finns det ju två lediga jobb om inte annat.

Annars så börjar det dra ihop sig nu, städa lite, packa lite, vara lite rastlös. Vi har ett litet vitt "Lacksoffbord" från Ikea med kaffefläckar på, funderar på hur vi ska få bort dem. Anders tyckte vi skulle gno med svinto. Alltså, ibland undrar jag vilken planet män kommer ifrån...