Close, but no wolverine

Postar en liten not om nattens äventyr även om ögonlocken är på halv stång.

Efter att ha sett järvspår från tre olika tillfällen på Låktatjåkka (ja vi har nog varit där för många gånger nu, det finns ju faktiskt andra berg) så ansåg vi att chansen att se järv där borde vara ganska stor. Åtminstone över en på hundratusen. En skara på sex decimerades till tre (Cajsa, Johan, Anders) och vi for iväg i ösregn igårkväll klockan tolv. Mycket härligt väder för järvskådning med slasksnöm, halvkuling och en sikt på ungefär arton meter. Efter att ha suttit i snögropen i en timme så kom det ett djur på fyra ben med fluffig svans. Besvikelsen var obeskrivlig (eller ja ganska stor i alla fall) när vi behövde vända efter att endast ha sett en fjuttig skabbräv. Nåja, det var äventyr och det var en stor utmaning att hålla motivationen (läs ögonlocken) uppe under morgonens föreläsning efter 1,5 timmars sömn.

Annat som hänt sen sist:
*Muskelbristning eller allvarlig sträckning i baksida lår efter high heel hook på Penny Lane.
*Mer snö (när kommer våren hit?) = mer toppturer
*Häger utanför fönstret. Måste blåst hit från Narvik
*Världens softaste måndag (lektion från 8-8.15 --> topptur på låkta --> lunch --> klättring)

Nu sova. En liten, liten stund.