Bouldering in Davos

Made my first bouldering moves today. Feels very weird, uncontrolled and shaky. Still very esy stuff of course but it was good to just feel rock again. Now I just have o wait for the morning and see if it better or worse...

Anders have found himself a nice project in Dischma. Very hard it seems, but the friction is crappy at the moment.

Some high beauties in Dischma as well.



Davos set updated: http://www.flickr.com/photos/48420022@N08/sets/72157624282908950/

Flat and steep

Anders and I made two nice lodging improvements this week. First we moved from Holland House (which probably is an improvement no matter where your next lodging will be) to the institute flat of SLF. Nice, somewhat unclean but newly renovated and shared with 6 other masters. But then something had been missing in the communication and they where sooo sorry that we had to move to the House of Three Flowers (suiting name, huh?) in an own apartment. So, now we live in an own small flat, just 2 minutes from the office. And for the price of maybe a fourth of a normal flat in Davos. We're happy =)

On thursday we had a whole day with a mountain guide from Davos. He learn us how to move in steep terrain. Sounds maybe a bit ridicuolous but it was actually quite interesting (and we toperoped a 4- in mountaineering boots =) The steepness of the flower mountains will hopefully increase from now on. On monday it will be botanizing in a harness! Yee ha.

Today we sportsclimbed on a sunexposed limestone rock in Schmitte. I estimate the temperature to be around 50 degrees there. Awful. But quite nice crag, even if i only climb easy stuff still. And beautiful butterflies.

Now we'll enjoy a beer on our new balcony.

Flower Power

The title presents a quite good summary for the first two weeks in Davos. Being used to endless Ericaceae-heaths, the alpine plant diversity of the Davos mountains is somewhat chocking. But in a few weeks I bet we will catch up on our botanical colleagues, which were a small, small step in front of us.

The most fantastic thing, and also the most annoying, with this job is that we need to know everything, and then I really mean everything. I mean, it's not for example accepted to just ignore the 1,5 cm rosette which have just emerged from the snowbed, which later in the summer probably will end up in a 1,5 metre tall violet beaty. And the millions of small grass tufts which can be either one out of 15 Festuca-species but also a Elyna, Agrostis, Carex, Sesleria.......

But all this is of course outweighed by the fact that we actually get paid for hiking up to mountain summits, botanize a bit and the hike down again. And that we learn crazy amounts of new stuff every day.

Have aslo had some time watching football (practical to move to countries which actually qualified...), running, sleeping, eating cheese and taking some pics. The latter will end up on flickr in a few minutes.

Peace and love.

Cajsa

Davoser girl

Finally here, and also soon feeling comfortable in our new home (at least for 8 months) town. It might not be the cutest and cosiest alpine village but we've certain got the alp feeling already with marmot observaton, raclette dinner, lots and lots of new plant species and the mandatory tons of Swiss administrative paper work.

We stay the first two weeks in the Hollender house, but i'm thankful that we'll move to SLF soon. This house is a mixture between a tuberculosis clinique, fancy but oh so old hotel, skibums place and gangstahouse. A real ghost house so to speak.

SLF and all its staff seems really nice. We will certainly have an interesting time here! I may be blogging somewhat now and then but always short since i write with one hand only. Haveto convince Anders to guest blog!

Some pics on flickr: http://www.flickr.com/photos/48420022@N08/sets/72157624282908950/

Tillbaka till vintern

Igårkväll kvart över tio rullade den blå bussen in på gruset på Parkgatan 19 efter att ha avverkat än så länge ca 800 mil på svenska, danska, tyska, franska och spanska vägar. Möttes av föräldrar, lasagne, säng och dusch. Nu på morgonen känns det som om man lätt skulle kunna fara iväg på en 2-månaders tripp direkt igen, men nu börjar verkligenheten igen.
Jobb på måndag, ska bli himla kul att komma tillbaka till alla jobbarkompisar. Våren är i antågande i Ume har jag hört, Linus har borstat upp I-20stenen och livet verkar flyta på trots att vi varit borta så länge =)
Ska bli så gött att få träffa er alla igen!

Home sweet home...

kanns det nastan som nar man svanger in pa route nationale och hem till alskade fontainebleau. Nu ar det bara en vecka kvar pa busstrippen men forhoppningsvis ska den avslutas storstilat (det ska bli varldens stick; typ plus tva och vaxlande molnighet).
Vi ankom nyss fran targasonne, ett helt underbart fint bouldero,rade med tokfina linjer i varje sektor. Stenkvallan var valdigt lik ume; fast de omgivande pyreneerna var kanske liite battre. Mot all formodan fick jag dessutom ticka tva 7a och inte sarskilt mot formodan fick anders gora en superfin 7c. Kan verkligen rekommenderas och jag tanker definitivt aka dit igen. Vadret var helt okej och temperaturen perfekt nar det inte regnade. Ingen sno heller, fast kalla natter (borjar ju bli vana vid det nu...)
Nu ska vi forsoka hitta nya klatterbrallor till anders och INTE av market Quechua denna gangen (bildbevis pa varfor kommer senare).
Ha de!!

Snart hejda Spanien

Har klattrat ett antal dagar i Savassona, fint omrade men vi har haft lite otur med vadret. Rakade kora lite for hart en dag sa armen ar lite samre tyvarr. Anders och jag har dock startat en slabtavling (for de oinvigda: slab ar klattring pa mindre an 90 graders lutning) sa jag far satsa pa att vinna den. For narvarande ar det lika pa 6b =)
I natt sov vi pa ett hotell i Vic, sa jakla skont med varm dusch, restaurang och rena lakan. Ska dock inte klaga pa var lyxbuss, men vi har haft lite fukt pa sistone. Nu blir det Targasonne, det verkar som om varsta kylan lagt sig och det ska bli sa himla kul att kolla in detta "chaos" av boulders.
Idag blir det en slappa-dag med mys i solen och lakning av sarig sandstenshud. Savasonna ar inte helt snallt mot fingertopparna!
Ha det bra mina kara lasare!

Bloco Sant Joan

Sitter på camping La Vall utanför byn Taradell och använder så mycket faciliteter som det bara är möjligt. Hutlösa 36 euro för en natt (med tvättmaskin och torktumlare dock, vilket var välbehövligt). Rätt fascinerande, med tanke på att en natt på en refugi är halvgratis. I Cabacés, grannbyn till Margalef, fick vi trerätters middag och sova inomhus i refugi för 24 euro, vilket får betraktas som helt okej. Speciellt som vi fick äta riktiga katalanska calcotes, typ smala purjolökar som grillas och sen äts med bara händerna tills bordet och man själv är helt sotig och täckt av calcote-blad. Den kvällen spenderade vi tillsammans med Pär, Aleix, Marc och Barbara, som kom upp från Barcelona för att klättra över helgen. Margalef bjöd på strålande sol och förstås tokfin klättring, men nå jävulskt med folk på vissa ställen.

Vi stannade i Margalef någon dag till innan vi styrde mot Sant Joan de Villatorrada, med konglomerat- och sandstensbouldering. Ett bra område, där endast en del är med i E-bloc-föraren. Vi träffade trevliga locals som visade beta, talade mycket knagglig engelska och hade en massa hundar (helt galet, ALLA klättrare här har hundar, I sina furgonetas till och med, jag fattar inte hur de orkar). Sant Joan bjöd på mestadels sol, men ruggigt kallt. Tokstick förstås, men jag hade inte klagat om temperaturen orkat upp till åtminstone 10 grader. Jag har insett nu att det är kört för mig att klättra överhäng, det gör för ont i handen, så nu blir det bara verto eller slabbar resten av resan. En möjlighet att öva upp fottekniken alltså. Annat är det förstås för herr Björkén som manglar det mesta han kommer över. Han gick dock bet på en cool 7c+ i Sant Joan, men långt ifrån var det inte. Som plåster på såren fickAnders iaf sin efterlängtade Mondo-padda från en finfin klätterbutik i Manresa. Nu finns det inga ursäkter att skippa de läskiga problemen...

Som avbrott i bouldringen for vi en och mötte upp Pär och Julia i El Bruc för att sportklättra långa leder i det fantastiska Montserrat-massivet. Sjukt coolt berg, med väldigt speciell klättring (slab/vertikalt, konglomerat, nyp en kikärta och lås av vid ankelhöjd). Det var dock sinnes kallt den dagen, typ kulingbyar och -3 i skuggan. Vi for liksom till Spanien för att vi trodde att det skulle vara lite varmt och skönt. Nej, nej, inte inte. En fantastisk dag dock och Anders flashade en 7b/7b+.

Nu är det alltså dags för ett nytt område, Savassona, om vädrets gudar är med oss. Det verkar dock lite skakigt på väderfronten, men vi håller tummarna. Savassona verkar bjuda på väldigt Font-lik klättring, vilket blir en fin uppvärmning inför det riktiga meckat om några veckor. Förhoppningsvis åker vi en sväng till Targasonne om vintern klingar av. Tiden går alldeles för fort....

I Margalef

Sitter på ett cafe med internetuppkoppling i den lilla byn Margalef vid randen av Montsantmassivet. Tokigt fint ställe med så mycket sportklättring att man lätt skulle kunna bo här flera år utan att klättra samma led. Min handled är dock inte på topp och därför har jag endast klättrat fyror och femmor medan Anders har visat upp en lång onsightparad på 30meters 6b-6c-leder. Vi har haft sanslös tur med vädret, sol de senaste 10 dagarna, men det får man betala med kalla nätter med minusgrader. Idag regnar det dock, och vi har varit på vandring istället. Vad som började med en lätt promenad på bred stig slutade i leran i en brant backe mitt i värsta jungelsnåren med ösregn och mörkret som fiende. Vi fick vända; snöplig reträtt.
Vi har varit i Margalef i 4 dagar nu och stannar över helgen. Pär och Audrey kommer på lördag förmiddag, ska bli kul att träffa er igen. Hoppas på att kunna klättra litegrann iaf.
Efter Barcelonatrippen for vi till El Cogul, där spenderade vi en vecka. Fint ställe med en del superlinjer, men det kan absolut inte mäta sig med Albarracin. Efter Margalef är planerna osäkra. Mallis verkar bjuda på rätt dåligt väder, Targasonne är skitkallt och Albarra en bit bort. Men något fantastiskt litet ställe att nöta hud på hittar vi med all säkerhet. Det har ju gått rätt bra hittills.
Bussen rullar på som en klocka och den går väldigt bra att sova i. Vi har dock lite elektricitetsporblem, omvandlaren har lagt av så nu har vi inget ljus. Hrm. Vi ska försöka lösa det. Vi känner oss lite som en del i gänget med vår fina blå "furgoneta" alla har likadana fast det är bara vår som är blå och har ett fönster =)
Nu börjar det nog bli dags för middag och ut i kylan igen. Burr. Men i morgon lovar yr att det ska bli sol.
Kramar Cajsa och Anders

Ramlar la på La Rambla och glider i Gelida

Mjukstarten på resan kändes inte så mjuk; Karlshamn-Barcelona på 2 dagar gav träsmak, vild blick och krocknoja. Efter att ha avverkat 1250 km dag 2 möttes vi dock av Pär och Audrey, en flaska call cava, eget badrum och mjuk säng. Underbart! Barcelona visade också upp sitt vackraste januariväder och vi fick klättra baris på kalksten i Gelida dagen därpå.
Idag har vi gjort stan, Sagrada Familia, Parc Guell, La Rambla, megastortjätte-Decathlon. Vi har gått typ ett halvt varv runt jorden idag så vi är trötta och därför blir detta inlägg väldigt kort. Nästa destination blir El Cogul, bouldering alltså, och sen troligen en sväng till Margalef. Kommer bli dåligt med uppkopplingen ett tag tror jag bestämt så jag får väl lova ett längre inlägg sen!
Sjukt segt att ladda upp bilder här på blogger så det blir nog nåra på fb.
Ses gott folk!

Let's go

Packar det sista i bussen. Det ser ut som att vi knappt har något alls med. Funderar på om guran ska med? Men vi kommer nog att köpa en Mondo eller liknande under resan så jag ska nog inte oroa mig för mycket att det kommer att eka tomt!

Nu far vi alltså iväg och kommer tillbaka den 15:e mars. Bouldring, sportklättring, multipitches, fotografering, löpning och vindrickning står på att-göra-listan. Det känns inte alltför betungande om jag ska vara ärlig. Nu hoppas vi bara på att armen ska tillfriskna, vilket kommer bli den allra största utmaningen. Ni får ursäkta om blogginläggen inte blir så långa i början, det tar liksom lite extra tid när man bara skriver med en hand.

Ha det så bra allihop!
Kramar Cajsa o Anders

Umeturist

Det är alltid så att man får se mest av sin egen hemstad när man får gäster. Jag menar, nog vet jag var Ökberget, Vallberget, Håkmark och Obbola ligger men det finns kanske nåt mer? (någon kanske är oense...) Efter denna intensiva föräldrabesöksvecka har jag fått både paddla kajak runt Obbolaön (Norrkajak hyr ut finfina kajaker till ett vettigt pris, det är dock inget krav att paddla 30 km första gången man testar), äta lyxmiddag på Victor, tillbringa två lata sommardagar på underbara Stora Fjäderägg, springa norrlandsmästerskapen i orientering i Tavelsjö samt säkra mina föräldrar uppför 3/4 av "Hålet" på Vallberget. Bildbevis finns här och här.

Ganska lite klättring alltså. Hann dock med en FF-kväll på I20 med Therese och fick äntligen sätta ihop Starship Troopers. Anders var hemma på en snabbvisit i helgen och även då blev det en I20-session. Kan bjuda på den här.

Har nu ont i halsen, jobbar en hel del och oroar mig litegrann för framtiden. Men man ska ju inte göra det säger dom.

Middagstips: stek kycklingfilé, vitlök, stjälkselleri, sambal oelek och salt/peppar. Lägg på rostad macka och spruta över massa Mangoraja-sås. Ät framför Tvn =)

Var finns pastan?

Hemkommen till lägenheten från en trevlig arbetsvecka. En sån där vecka där de där 48 arbetstimmarna liksom inte kändes så många. Inventering av Jiertasuoloi och intensivt rapportskrivande på kontoret. Nackdelen är förstås att det blir sanslöst lite klättrat. Denna vecka kan det dock godkännas (med nöd och näppe) eftersom det gjorde ont både i vä triceps och hamstring.

Hörde en rolig konversation på Ica Gourmet idag.
Kund som trängde sig före mig i kassan: Var finns pastan?
Kassörska: Vid pastan...
Kund som fortfarande inte hade nån skam i kroppen: Men var finns brödet?
Kassörska: Vid brödet...

Mycket givande.

Nu kommer päronen upp från Blekinge för att underhålla mig en vecka. Dags att fixa finkäk alltså.

Trevlig helg!
LejonCajsa

From Gaisenjarga to Hell

After concluding that climbing is more fun than working, plus the fact that I rather eat nypon soup (remember to import from Sweden!) with müsli 3 weeks in a row than spending one night at a fancy restaurant, we decided to go for a climbing trip in some of the most beautiful parts of Scandinavia. "We" in this case were me, my everlasting partner in crime and climb Anders and a skinny, but oh-so-fit Frankenjura-boy which we picked up along the road (no, just kidding. Studied with Johnny whole spring and he is more or less now a part of our small family).

As the title already has revealed, we started in the lovely wilderness of Gaisenjarga. This is not really true, but the car trip from Umeå to Abisko did not offer so many adventures except for an excellent dinner at Anders parents in Luleå and the complicated process of stuffing a completely full car with food/drink supply enough for three weeks (3 people, 3 crashpads + all equipment and food in a V40, impressing uh?). Which is to be recommended when going to our neighbouring contry. So what is Gaisenjarga then? Some of you might have been there already, but I doubt that there are many of you, since the only people we met in gaisen during the whole stay in Abisko was the developers of the area themselves. And only two times. Gaisenjarga is a peninsula sticking out in Torneträsk approx. 30 km from Abisko. The area is covered with boulders of all sizes and the granite is of high quality. Around 400 problems have been established in Gaisen, but there is potential for tremendous amounts of bouldering; probably whole sectors are yet not discovered. The topo of the area is now finished; a fantastic work done by Pudde from Kiruna. I have a copy of the pdf as well if someone is interested (of course you are: quality climbing in this untouched environments of senseless beauty is worth travelling a while). There are already some super classics that you have to give a go: Nästan som Örebro [6b+], Aretha [7a], Magic Line [7c], Kapten Stofil [6c] and Tunna röda linjen [6b-6c, highball]. As mentioned, Gaisenjarga has become a little bit of a "home crag" when we studied in Abisko, and this first stop on our journey turned out to be a fantastic good bye-session. Especially since Johnny finally put Le pilier de Lucky Luke assis [7b] together. Conditions and motivation were on top and when lying on the crashpad in the sunset (well...there was of course midnight sun) drinking a glass of wine and looking up on Kaisepakte, I felt that this area must be unique. And totally crazy.

It took some effort to leave Gaisenjarga (I mean, it is not the area you pass by now and then) but we headed fast but not so furiously against Narvik. I has by that time realized that my climbing shoes had approximately 0,5 mm of rubber left and when not finding any suitable pairs in Narvik i felt not so skilled. Well, not so much to do and hoping for a climbing shop on Lofoten, which was the next goal. It took soooo long time to drive out on the Magic Islands (lots of motorhomes with fat german drivers, fatter than our german driver) but it doesn't really matter when you just sit with your nose pressed against the window trying to see the mountain tops. I can for sure say that Lofoten is the most beautiful place I've seen so far, but I've heard that New Zeeland should be quite nice too =). We stopped in the small fishing/climbing village of Henningsvaer and bought a guide book (300 pages, 298 of them concerned trad climbing, what a pity that we only do bouldering). Put up our big, nice camping tent in the free camping area of Presten. Close by there is water supply from a tap in the big pipeline which provides Henningsvaer with water, and also a toilet which is cleaned every day (sea) and lots of nice climbers.

Presten area is quite small and not much is provided in terms of topo (a little bit can be found on 27crags.com) but the rock quality and the view is amazing. There are some really nice boulders there; the pumpy Presten roof which both Johnny and Anders climbed [7a+], the super cool roof crack Separate reality [for sure increadibly hard], the Moon block [7b+] and by the shore line, little tricky to find: Panorama [7b]. There are of course lots of easier boulders as well, but they are not taken up in the topo. The third day in Lofoten provided rain (the only rainy day out of 21 days, cool...) and we went in to Henningsvaer to the climbing café. Nice place if you want to eat/drink, meet local climbers or visitors, take a shower (NOK25), buy climbing equipment (no shoes in my size, panic!) or just get some shelter from the rain.

We also looked for other bouldering areas and found the relatively developed area Stem Bastensen, located just 1 km from the crossing where you drive from E10 to Henningsvaer. This area had some nice overhanging bouldering and also a nice roof [6c+] which I was very, very close to climb. Tried to find the boulders of Kalle (Paradiset boulders) as well, not so successfully though. Information from some finnish climbers indicated though that Ben Moon has put up some hard stuff close to the parking (by the houses to the right) at the beach of Kalle. In summary, the bouldering of Lofoten that we saw was nice, but very hard and not so much. Next time I think I will be a tradclimber and enjoy the landscape from a higher level!!

Met Pudde and the Gaisenjarga-gang in Henningsvaer by the camp. Cool! Went to Svolvaer to get Anders norwegian VISA-code which he lost from his mind and bought a pair of 5.10 Galileo (yes!), the most expensive climbing shoes I've ever bought. But it was an emergency.

Next stop (with butterflies in the stomach for a boulderer like me) sports climbing in Eggum. This was a very nice, bolted, overhanging 1-2 pitch crag between Henningsvaer and Å. Topo is provided in the guide book "Lofoten Rock". The routed are mainly quite hard but there are two 6b+ (one of them named Ildvann, a nice route with a slopy crux) and one 5+. Anders and Johnny climbed the very nice Gullfaks [7b?] flash, and also some other stuff. Eggum is probably the coldest place on earth, remember downie (works always, since the crag is rain safe). We didn't meet many people here, but I guess it can be crowded on rainy days when all the trad people come here! It was hard to find a (free) campsite, had to drive around for some while until we found a very nice one beside a football pitch =).

After 2 days in Eggum a slight feeling of exhaustion appeared and we decided to head against Å (the end of the world) for puffin hunting. To see, not to shoot, of course. No puffins in Å though, but we had seen lots of eagles and even some whales outside Henningsvaer. And the nice filets of a cod which Anders caught, the only catch with the fishing rod we brought. Å was completely crowded with tourists, and is maybe not the place I recommend for a climbing vacation. Better to take the boat to the mainland, which we did. An expensive (950 NOK) and sea sick 4 hour experience, but it was all worth it since we saw puffins from the boat! Extremely fast flying, black and white cute birds with a striking, colorful beak. Yeah, vacation saved!

Ended up in Bodö at midnight, very beautiful of course but a bit annoying to find a campsite. After buying a milk for 25 NOK at a gas station, meeting a drunk Norwegian man which talked not only norwedian but also english, swedish and german we drove on and found an okey campsite on a parking place. Met one more drunk (?) norwegian man. In a car this time. Next day we went into Bodö and bought the super nice guide book "Polarsirkelklatring", which cover most of the areas in Norway around polar circle. We had planned to visit the area Straumvassbotn, which I heard was situated in Bodö. After 1,5 hour in the car, I once again realized that nothing is close in northern Norway.

Straumvassbotn (one of the best areas in Norway according to the guide book) is a big and fully (compared to for example Gaisen) developed area by the lake Straumvassbotn which has the clearest water and nicest beach. Forbidden to bath though, since it is a water reservoir to Straumen, the small municipality located some km from the boulder area. The climbing is super, on nice holds with big, rounded crystals. At this point, all three of us were in top shape and almost no injuries at all. I climbed my first 7a+: Slagsau 1, superhappy with this since my shoulder injury from Font has caused some troubles before. A and J just crushed hard problems in a row: Snusleppa [7b], Dekka Bord [7b] and Rufus Rastafari [7a+] just to mention a few. Straumvassbotn is definitely one of the best climbing areas I've visited and I will sure be back. Maybe a long weekend i autumn with an Umeå-gang? Somebody on? It was a bit tricky to find a good campsite, but there were some half-flat pathes in the forest by the end of the dirt road. Also this area was hard to leave, but time was ticking away and we still had three more areas to visit before vacation would come to an end.

Next area to be explored was Sila, yet another one-of-the-best areas in Norway, still according to the Polarsirkel-book. We had no reason to not believe those words, so we headed to Mo i Rana and out to the coast, still full of expectations and mosquito bites. After establishing a camp on the very nice free campsite close to the boulders, and eating a delicious fish burger (hamburger bread, fish cake, salad, tomato, onion + huge amounts of remoulade sauce) we strolled up the hill for a climbing session. The heat, humidity and the sick amounts of flies was a bit annoying but as soon as the night stick arrived, we started to like the area. The coming days turned into a huge tick-parade, with one boulder climbed after the other. The boys climbed several super 7b's: Jarlehola (sick powerful, nice back-pics =) and Moistiraizer, and Anders went the first 7b+ of the trip: "I love TF" in the TF-roof, a sector which is recommended during hot days since it's a big, cold cave. I flashed one of the nicest problems of its grade in Sila: Mats Power [6c] and also a flash of the slightly soft Stivert [7a] which suited me perfectly. Was sooo close to climb the powerful I have a dog [7a+], a superproblem which I am more than glad to come back to. Ended the Sila-session with climbing the fridge of Sten's roof [7a] which looks impossibly hard but is okey with some nice foot beta.

After 3 (or was it 4?) days in Sila we were extremely tired and has no problem to take a resting day in the car. It turned out to be a long day though; the journey from Sila to Harbak took more like 11 hours than the 5-6 expected. The roads in Norway are just...unbelievable...
Fantastic to come back to Harbak again, after being away for 1,5 year. Some old projects to climb, some new candy to search for. Anders had two serious projects since our Trondheim-time: the amazing line Hooligan [7b] and the 2-footlock roof The End [7b]. Both A and J, and also Jon, a nice belgian guy we met, manage to be real Hooligans! I'm soo proud of you ;-) I climbed two very nice 6c's: Big Foot, which required quite a lot from my tired core muscles and Hugos tivoli, a problem which required quite a lot from my head (scary one...). Very close, much closer than 2007, to climb the classic Små Muser [7a], but you must of course save something for next time. Met some other terrific guys in Harbak, Gudmund and Kirsten (spelled so..?), hope we'll meet again. Headed with the ferry over to Trondheim to say hello to old (hmm, not so very old maybe) friends Ida and Börge. They had the most fancy flat and it was so nice meet you again! And of course to take the first shower and the first serious meal for three weeks. Thanks a lot for being our friends!

Last stop before heading back to Umeå was a sports climbing session in Hell. Little risky to end a good bouldering vacation with sports climbing since it's not really my speciality but we had to try what is said to be one of Europes best sports climbing crags. Nice topo can be found in Trondheimsföraren, which can be bought in any of the climbing shops in Trondheim. And actually, it ended up quite well. The crag was really nice, good bolted and nice lenght of routes (so called "lagom" of everything). We went som classics: Hell Aldersheim and Lysere Tider [6b+] and I also manage to do my first 7a on lead: Go to hell. Not very suprizingly (or what do you say Johnny?) our german onsighted Bavaria meets Norway [7b], and Anders gave it a flash afterwards. And after a lot of tries, when the darkness started to crawl upon us and everybody else had went home to their beds, Johnny manage to put together Rå Nytelse [7c]. Raw pleasure, that's what it's all about!

That was the last day of climbing. Last day of Norway. Last day of vacation and last day with Johnny. But we will for sure come back, stronger and more psyched than ever!

Close, but no wolverine

Postar en liten not om nattens äventyr även om ögonlocken är på halv stång.

Efter att ha sett järvspår från tre olika tillfällen på Låktatjåkka (ja vi har nog varit där för många gånger nu, det finns ju faktiskt andra berg) så ansåg vi att chansen att se järv där borde vara ganska stor. Åtminstone över en på hundratusen. En skara på sex decimerades till tre (Cajsa, Johan, Anders) och vi for iväg i ösregn igårkväll klockan tolv. Mycket härligt väder för järvskådning med slasksnöm, halvkuling och en sikt på ungefär arton meter. Efter att ha suttit i snögropen i en timme så kom det ett djur på fyra ben med fluffig svans. Besvikelsen var obeskrivlig (eller ja ganska stor i alla fall) när vi behövde vända efter att endast ha sett en fjuttig skabbräv. Nåja, det var äventyr och det var en stor utmaning att hålla motivationen (läs ögonlocken) uppe under morgonens föreläsning efter 1,5 timmars sömn.

Annat som hänt sen sist:
*Muskelbristning eller allvarlig sträckning i baksida lår efter high heel hook på Penny Lane.
*Mer snö (när kommer våren hit?) = mer toppturer
*Häger utanför fönstret. Måste blåst hit från Narvik
*Världens softaste måndag (lektion från 8-8.15 --> topptur på låkta --> lunch --> klättring)

Nu sova. En liten, liten stund.

3 dagar i Abisko. 3 toppturer.

Vassetjåkka idag. Flera premiärer. Premiär 1. Lisa på topptur. Grymt jobbat! Premiär 2. Mina skidor på hel topptur. Skavsår aj aj. Premiär 3. Johnny i bastun. Yeah!

Äntligen helg kan man inte säga eftersom hela veckan varit som helg. Men nu är det iaf helg och i morgon blir det Gaisenjarga. Hoppas på boulderpremiär (premiär nr 4) i Abisko.

Norrskensprognosen är på 2 så nu ska vi ut och kika (tyskar är galna i norrsken =)

Gnatt

Finbesök

Nu har Lisa och Hans kommit för att hälsa på oss i två dagar. Ska på tur på Vassetjåkko i morron, det blir nog grymt. Det snöar ute! Ska bli kul att se Lisa på telis =)

Åkte liften upp på Njulla för exkursion idag. Fortsatte vidare uppåt efteråt på hudar upp till Slåttatjåkka (eller nåt sånt). Åket var sådär (för att vara riktigt ärlig så var det skit. Troligen det sämsta jag någonsin åkt) men nu har jag fått testa laggen i bristande skare. Ahh!

Försöker läsa en artikel om stable isotopes as ecological indicators men det går sådär. Finns ju liksom enhel del annat att göra/prata om/fixa med/åka på. Hoppas lite på en glidig kurs fast så får man väl inte säga som förväntat ambitiös student.

Undrar när bouldersäsongen kommer igång.

Sovtajm.

I Abisko!

Kom fram till stället där vi ska bo de närmaste två månaderna igårkväll. Resan från Ume var lång fast det gick bra. Nu är vi ju två chauförrer (fast jag ska erkänna att jag spänner mig mer när Anders kör än när jag kör själv...) Forskningsstationen är fin och boendet är okej men väldigt mysigt (läs trångt). Introduktionsföreläsningen idag var mest en uppmaning till att hitta på så mycket outdoor activities som möjligt. Det behövde de inte säga två gånger!

Räknar med många toppturer och en hel del klättring i Gaisenjarga. I Kärkevagge också när våren kommer på allvar. Var uppe en sväng på Låktatjåkka idag med Anders och Johnny. Sjukt jobbigt före uppför men desto finare nerför. Har ju köpt bredare skidor så mina stighudar passar inte så bra, inte optimalt när det lutar 25 %, man går på skrå och underlaget är blankis. Tyvärr är ju inte nya hudar gratis. Jag får nog stå ut, snart kommer nog sockersnön ändå och då blir det lättare att gå?! Är i alla fall utomordentligt nöjd med nya prylarna, 3,2 kg är rätt mycket att kapa på ett randokit =) Har dock fått några rejäla blåsor. Compeed i morgon.

Säkerhet på fjället är temat för morgondagen. Jag som trodde vi skulle få lära oss om alpine aquatic food webs och climate impacts on tundra vegetation. Ack så fel jag hade ( i morgon iaf). I like än så länge!

Man blir lite för-engelskad av att bo här.

Natti!
Cajsa

En dag på Naturum

Hänga upp flaggor i ösregn. Två linor är av. Fyra funkar. Skippar EU-flaggan. Övertala Katinka att det är jättekul att hålla guidning på Gieravardo i ösregn. Skriver nya prislappar för att få en enhetlig stil på det hela, Tempus ICT. Sortera böckerna i bokhyllan. Säga hej till två gulliga tanter som plockar bland nysorterade böcker. Sorterar lite till. Svante på besök. Snacka lite om flygplatsens omorganisation och varför volvobilar drar så mycket bensin. Har glömt Svantes takräcke hemma. Titta på facebook och konstatera att nu lägger alla upp sina sommarbilder. Sommar slut här och nu. Förklara för trehundrasextioåttonde gången hur man tar sig till fjällbotaniska och att det faktiskt inte är gratis. Skriver ut OS-tablån och diskuterar med Magda vad som är intressant att se på. Hoppas det är nånting intressant på SVT 1 ungefär en halvtimme i veckan. Det är då vår TV funkar. Pessimistiskt rapport slut kl. 12.09.

Ha en bra dag. Jag är i alla fall glad =)

Update från lejonkulan

Fast riktigt en lejonkula är det väl inte, det råder en ganska stor enighet i vår lilla souterrängstuga på Oscars väg 3, där tre BT's och en utböling (MHS:are) försöker liva upp Hemavanstämningen. Och dessutom så finns det en bastu (men den har vi inte använt än, betalade vi extra för den?) och det luktar inte mögel och alla, BT som MHS, har en förkärlek för nybakade kakor till eftermatenkaffet. En toppensommar alltså!

Jag har varit en bloggare under all kritik, men eftersom Cajsa Lejonet från början var en resedagbok så får jag väl komma undan med den bortförklaringen. Och nu, när det är augusti och höstvindarna har börjat blåsa på Norra Storfjället och det finns ungefär lika mycket att göra i trädgården som det finns att göra en fredagskväll "på byn" kanske jag kan börja spåna, skriva och spekulera igen.

Knappt en månad kvar innan sista rycket, dvs de sista två åren (!) innan man ska bli en fullfjädrad biolog och ut och tampas på ARBETSMARKNADEN. Läskigt och farligt ord det där, som dyker upp allt oftare i samtalen med andra jämnåriga som börjar bli färdiga och annat otrevligt. Men det ska bli kul att plugga lite igen och använda huvudet, vilket jag inte har gjort på sisådär drygt ett år. Och dessutom i Ume igen, det känns extra roligt. Hoppas att det är några kvar än!

Ny adress för mig och Anders blir det från och med september. Rullstensgatan...ehh...19, var det nog! Japp, sambohöjden, nu ska vi blir en av dem. I samma hus som ovan nämnda MHS:are Magda dessutom. Välkomna att hälsa på!

Kram