Bouldering in Davos

Made my first bouldering moves today. Feels very weird, uncontrolled and shaky. Still very esy stuff of course but it was good to just feel rock again. Now I just have o wait for the morning and see if it better or worse...

Anders have found himself a nice project in Dischma. Very hard it seems, but the friction is crappy at the moment.

Some high beauties in Dischma as well.



Davos set updated: http://www.flickr.com/photos/48420022@N08/sets/72157624282908950/

Flat and steep

Anders and I made two nice lodging improvements this week. First we moved from Holland House (which probably is an improvement no matter where your next lodging will be) to the institute flat of SLF. Nice, somewhat unclean but newly renovated and shared with 6 other masters. But then something had been missing in the communication and they where sooo sorry that we had to move to the House of Three Flowers (suiting name, huh?) in an own apartment. So, now we live in an own small flat, just 2 minutes from the office. And for the price of maybe a fourth of a normal flat in Davos. We're happy =)

On thursday we had a whole day with a mountain guide from Davos. He learn us how to move in steep terrain. Sounds maybe a bit ridicuolous but it was actually quite interesting (and we toperoped a 4- in mountaineering boots =) The steepness of the flower mountains will hopefully increase from now on. On monday it will be botanizing in a harness! Yee ha.

Today we sportsclimbed on a sunexposed limestone rock in Schmitte. I estimate the temperature to be around 50 degrees there. Awful. But quite nice crag, even if i only climb easy stuff still. And beautiful butterflies.

Now we'll enjoy a beer on our new balcony.

Flower Power

The title presents a quite good summary for the first two weeks in Davos. Being used to endless Ericaceae-heaths, the alpine plant diversity of the Davos mountains is somewhat chocking. But in a few weeks I bet we will catch up on our botanical colleagues, which were a small, small step in front of us.

The most fantastic thing, and also the most annoying, with this job is that we need to know everything, and then I really mean everything. I mean, it's not for example accepted to just ignore the 1,5 cm rosette which have just emerged from the snowbed, which later in the summer probably will end up in a 1,5 metre tall violet beaty. And the millions of small grass tufts which can be either one out of 15 Festuca-species but also a Elyna, Agrostis, Carex, Sesleria.......

But all this is of course outweighed by the fact that we actually get paid for hiking up to mountain summits, botanize a bit and the hike down again. And that we learn crazy amounts of new stuff every day.

Have aslo had some time watching football (practical to move to countries which actually qualified...), running, sleeping, eating cheese and taking some pics. The latter will end up on flickr in a few minutes.

Peace and love.

Cajsa

Davoser girl

Finally here, and also soon feeling comfortable in our new home (at least for 8 months) town. It might not be the cutest and cosiest alpine village but we've certain got the alp feeling already with marmot observaton, raclette dinner, lots and lots of new plant species and the mandatory tons of Swiss administrative paper work.

We stay the first two weeks in the Hollender house, but i'm thankful that we'll move to SLF soon. This house is a mixture between a tuberculosis clinique, fancy but oh so old hotel, skibums place and gangstahouse. A real ghost house so to speak.

SLF and all its staff seems really nice. We will certainly have an interesting time here! I may be blogging somewhat now and then but always short since i write with one hand only. Haveto convince Anders to guest blog!

Some pics on flickr: http://www.flickr.com/photos/48420022@N08/sets/72157624282908950/

Tillbaka till vintern

Igårkväll kvart över tio rullade den blå bussen in på gruset på Parkgatan 19 efter att ha avverkat än så länge ca 800 mil på svenska, danska, tyska, franska och spanska vägar. Möttes av föräldrar, lasagne, säng och dusch. Nu på morgonen känns det som om man lätt skulle kunna fara iväg på en 2-månaders tripp direkt igen, men nu börjar verkligenheten igen.
Jobb på måndag, ska bli himla kul att komma tillbaka till alla jobbarkompisar. Våren är i antågande i Ume har jag hört, Linus har borstat upp I-20stenen och livet verkar flyta på trots att vi varit borta så länge =)
Ska bli så gött att få träffa er alla igen!

Home sweet home...

kanns det nastan som nar man svanger in pa route nationale och hem till alskade fontainebleau. Nu ar det bara en vecka kvar pa busstrippen men forhoppningsvis ska den avslutas storstilat (det ska bli varldens stick; typ plus tva och vaxlande molnighet).
Vi ankom nyss fran targasonne, ett helt underbart fint bouldero,rade med tokfina linjer i varje sektor. Stenkvallan var valdigt lik ume; fast de omgivande pyreneerna var kanske liite battre. Mot all formodan fick jag dessutom ticka tva 7a och inte sarskilt mot formodan fick anders gora en superfin 7c. Kan verkligen rekommenderas och jag tanker definitivt aka dit igen. Vadret var helt okej och temperaturen perfekt nar det inte regnade. Ingen sno heller, fast kalla natter (borjar ju bli vana vid det nu...)
Nu ska vi forsoka hitta nya klatterbrallor till anders och INTE av market Quechua denna gangen (bildbevis pa varfor kommer senare).
Ha de!!

Snart hejda Spanien

Har klattrat ett antal dagar i Savassona, fint omrade men vi har haft lite otur med vadret. Rakade kora lite for hart en dag sa armen ar lite samre tyvarr. Anders och jag har dock startat en slabtavling (for de oinvigda: slab ar klattring pa mindre an 90 graders lutning) sa jag far satsa pa att vinna den. For narvarande ar det lika pa 6b =)
I natt sov vi pa ett hotell i Vic, sa jakla skont med varm dusch, restaurang och rena lakan. Ska dock inte klaga pa var lyxbuss, men vi har haft lite fukt pa sistone. Nu blir det Targasonne, det verkar som om varsta kylan lagt sig och det ska bli sa himla kul att kolla in detta "chaos" av boulders.
Idag blir det en slappa-dag med mys i solen och lakning av sarig sandstenshud. Savasonna ar inte helt snallt mot fingertopparna!
Ha det bra mina kara lasare!

Bloco Sant Joan

Sitter på camping La Vall utanför byn Taradell och använder så mycket faciliteter som det bara är möjligt. Hutlösa 36 euro för en natt (med tvättmaskin och torktumlare dock, vilket var välbehövligt). Rätt fascinerande, med tanke på att en natt på en refugi är halvgratis. I Cabacés, grannbyn till Margalef, fick vi trerätters middag och sova inomhus i refugi för 24 euro, vilket får betraktas som helt okej. Speciellt som vi fick äta riktiga katalanska calcotes, typ smala purjolökar som grillas och sen äts med bara händerna tills bordet och man själv är helt sotig och täckt av calcote-blad. Den kvällen spenderade vi tillsammans med Pär, Aleix, Marc och Barbara, som kom upp från Barcelona för att klättra över helgen. Margalef bjöd på strålande sol och förstås tokfin klättring, men nå jävulskt med folk på vissa ställen.

Vi stannade i Margalef någon dag till innan vi styrde mot Sant Joan de Villatorrada, med konglomerat- och sandstensbouldering. Ett bra område, där endast en del är med i E-bloc-föraren. Vi träffade trevliga locals som visade beta, talade mycket knagglig engelska och hade en massa hundar (helt galet, ALLA klättrare här har hundar, I sina furgonetas till och med, jag fattar inte hur de orkar). Sant Joan bjöd på mestadels sol, men ruggigt kallt. Tokstick förstås, men jag hade inte klagat om temperaturen orkat upp till åtminstone 10 grader. Jag har insett nu att det är kört för mig att klättra överhäng, det gör för ont i handen, så nu blir det bara verto eller slabbar resten av resan. En möjlighet att öva upp fottekniken alltså. Annat är det förstås för herr Björkén som manglar det mesta han kommer över. Han gick dock bet på en cool 7c+ i Sant Joan, men långt ifrån var det inte. Som plåster på såren fickAnders iaf sin efterlängtade Mondo-padda från en finfin klätterbutik i Manresa. Nu finns det inga ursäkter att skippa de läskiga problemen...

Som avbrott i bouldringen for vi en och mötte upp Pär och Julia i El Bruc för att sportklättra långa leder i det fantastiska Montserrat-massivet. Sjukt coolt berg, med väldigt speciell klättring (slab/vertikalt, konglomerat, nyp en kikärta och lås av vid ankelhöjd). Det var dock sinnes kallt den dagen, typ kulingbyar och -3 i skuggan. Vi for liksom till Spanien för att vi trodde att det skulle vara lite varmt och skönt. Nej, nej, inte inte. En fantastisk dag dock och Anders flashade en 7b/7b+.

Nu är det alltså dags för ett nytt område, Savassona, om vädrets gudar är med oss. Det verkar dock lite skakigt på väderfronten, men vi håller tummarna. Savassona verkar bjuda på väldigt Font-lik klättring, vilket blir en fin uppvärmning inför det riktiga meckat om några veckor. Förhoppningsvis åker vi en sväng till Targasonne om vintern klingar av. Tiden går alldeles för fort....

I Margalef

Sitter på ett cafe med internetuppkoppling i den lilla byn Margalef vid randen av Montsantmassivet. Tokigt fint ställe med så mycket sportklättring att man lätt skulle kunna bo här flera år utan att klättra samma led. Min handled är dock inte på topp och därför har jag endast klättrat fyror och femmor medan Anders har visat upp en lång onsightparad på 30meters 6b-6c-leder. Vi har haft sanslös tur med vädret, sol de senaste 10 dagarna, men det får man betala med kalla nätter med minusgrader. Idag regnar det dock, och vi har varit på vandring istället. Vad som började med en lätt promenad på bred stig slutade i leran i en brant backe mitt i värsta jungelsnåren med ösregn och mörkret som fiende. Vi fick vända; snöplig reträtt.
Vi har varit i Margalef i 4 dagar nu och stannar över helgen. Pär och Audrey kommer på lördag förmiddag, ska bli kul att träffa er igen. Hoppas på att kunna klättra litegrann iaf.
Efter Barcelonatrippen for vi till El Cogul, där spenderade vi en vecka. Fint ställe med en del superlinjer, men det kan absolut inte mäta sig med Albarracin. Efter Margalef är planerna osäkra. Mallis verkar bjuda på rätt dåligt väder, Targasonne är skitkallt och Albarra en bit bort. Men något fantastiskt litet ställe att nöta hud på hittar vi med all säkerhet. Det har ju gått rätt bra hittills.
Bussen rullar på som en klocka och den går väldigt bra att sova i. Vi har dock lite elektricitetsporblem, omvandlaren har lagt av så nu har vi inget ljus. Hrm. Vi ska försöka lösa det. Vi känner oss lite som en del i gänget med vår fina blå "furgoneta" alla har likadana fast det är bara vår som är blå och har ett fönster =)
Nu börjar det nog bli dags för middag och ut i kylan igen. Burr. Men i morgon lovar yr att det ska bli sol.
Kramar Cajsa och Anders

Ramlar la på La Rambla och glider i Gelida

Mjukstarten på resan kändes inte så mjuk; Karlshamn-Barcelona på 2 dagar gav träsmak, vild blick och krocknoja. Efter att ha avverkat 1250 km dag 2 möttes vi dock av Pär och Audrey, en flaska call cava, eget badrum och mjuk säng. Underbart! Barcelona visade också upp sitt vackraste januariväder och vi fick klättra baris på kalksten i Gelida dagen därpå.
Idag har vi gjort stan, Sagrada Familia, Parc Guell, La Rambla, megastortjätte-Decathlon. Vi har gått typ ett halvt varv runt jorden idag så vi är trötta och därför blir detta inlägg väldigt kort. Nästa destination blir El Cogul, bouldering alltså, och sen troligen en sväng till Margalef. Kommer bli dåligt med uppkopplingen ett tag tror jag bestämt så jag får väl lova ett längre inlägg sen!
Sjukt segt att ladda upp bilder här på blogger så det blir nog nåra på fb.
Ses gott folk!

Let's go

Packar det sista i bussen. Det ser ut som att vi knappt har något alls med. Funderar på om guran ska med? Men vi kommer nog att köpa en Mondo eller liknande under resan så jag ska nog inte oroa mig för mycket att det kommer att eka tomt!

Nu far vi alltså iväg och kommer tillbaka den 15:e mars. Bouldring, sportklättring, multipitches, fotografering, löpning och vindrickning står på att-göra-listan. Det känns inte alltför betungande om jag ska vara ärlig. Nu hoppas vi bara på att armen ska tillfriskna, vilket kommer bli den allra största utmaningen. Ni får ursäkta om blogginläggen inte blir så långa i början, det tar liksom lite extra tid när man bara skriver med en hand.

Ha det så bra allihop!
Kramar Cajsa o Anders